Test: Sennheiser HD 800 S - en komplicerad kärleksaffär

Introduktion

Déjà vu-känslan är påtaglig när jag packar upp dagens testobjekt. Spola tillbaka bandet 13 år, då satt nämligen en minst sagt lyrisk (och redan prylkåt) 14-årig Björn i precis samma sits med ett alldeles eget exemplar av de hypade original-HD 800 i nävarna. Japp, medan polarna köpte mopeder köpte jag hörlurar… för sisådär samma pengar.

2023 är HD 800 fortfarande Sennheisers flaggskepp, om än i den förbättrade ”S”-versionen som har hängt med sedan 2015. Inte illa och vid det här laget får lurarna anses vara lite av en modern klassiker.

Eftersom jag råkade ha både HD 660S2 och HDV820-förstärkaren redan till hands gick frågan ut om jag även kunde få hem ett par 800S att återupptäcka och ge min väldigt personliga take på. Såklart har jag hört lurarna vid upprepade tillfällen under åren men det är som bekant en helt annan grej att leva med dem i kontorets och hemmets komfort och fullt acklimatisera hjärnan. Hur står sig lurarna nu över ett decennium senare, med all erfarenhet man samlat på sig och allt som hänt på marknaden?

Häng med så djupdyker vi!

I kartongen

HD 800S levereras i en svart skokartong som separerar med gångjärn. Inredningen är numera enbart skum med utformning för lurarna. När jag köpte mina 800 var insidan klädd i silke och presentationen lite mer graciös.

Eftersom lådan inte längre aspirerar till att vara för displaysyfte hade jag hellre sett att man inkluderat ett snyggt hardcase som Focal gör med sina dyrlurar, för de som vill transportera sina HD 800 S t ex mellan hemmet och studion.

Med i kartongen ligger en rejäl presentations/instruktionsmanual, en USB-sticka med individuella mätdata för ditt specifika serienummer samt 2 utbytbara kablage; det ena med konventionell 1/4”-kontakt samt ett med den nyare 4,4mm sk ”Pentaconn”-kontakten för balanserade utgångar.

Båda kablarna är 3 meter långa, rejält sleevade, följsamma och totalt befriade från mikrofoni. Riktigt bra, jag önskar att alla hörlurskablar var såhär välgjorda. De terminerar dessutom i en rejäl premiumplugg i aluminium som säkert står för en tusenlapp av priset bara den.

Kablarna har lemo-fattningar i hörlursändarna och de sitter som berget, så dra stadigt och försiktigt så du inte slinter och råkar repa lurarna med kontakterna.

"Crafted for Perfection"

Det var taglinen inför releasen av de ursprungliga HD 800 2009. Då var stora lyxhörlurar en raritet och ganska exotiskt (priset på ca 13 000 SEK placerade dem långt över vad 95% av press/media var vana vid att se) men tack vare en häftig marknadsföringsbudget och en ännu häftigare dito för design- & produktutveckling blev HD 800 katalysatorn för en helt ny prisinflation och konkurrensmarknad bland påkostade HiFi-hörlurar. Idag är sådana, relativt sett, hyfsat mainstream.

Det rör sig om ett par innovativa och flerfaldigt patenterade dynamiska ljudelement, 56mm i diameter, i ett donut-utförande med hål i mitten. Sennheiser kallar dem ”ringradiatorer” och menar att de kraftigt förbättrar impulsresponsen, den akustiska kopplingen med ytterörat samt minimerar oönskade vibrationer över membranets yta. Elementen är placerade i en avancerad akustisk design, med noga uträknad vinkel in mot öronen och där alla material samt bygelstruktur optimerats specifikt för att vara totalt stumt och resonansfritt. Ledfigur för HD 800-projektet var Axel Grell, Sennheisers briljanta chefsingenjör (fram till 2018/19) med decennier av erfarenhet i att tillverka några av branschens allra främsta och mest välrenommerade audioprodukter.

HD 800 imponerade på de flesta men var inte utan brister. I synnerhet en resonans omkring 5-6 kHz fick kritik och även att lurarna vart lite väl anemiska jämfört med klenoderna HD 600 och 650. Därför släpptes senare HD 800 S med resonans-absorberande teknologi i elementen och en något fylligare bas.

Det kom senare även en syskonmodell som följer samma principer kallad HD 820, som dock istället är förslutna per design. Jag är personligen inget fan av dem.

Design, kvalitet & komfort

HD 800 är riktigt stora lurar men jämfört med tungviktarna från Audeze, Focal och Hifiman är de faktiskt relativt lätta att ha på sig. De väger t om 50 g mindre än mina Airpods Max. Detta tack vare materialvalen som till övervägande del utgörs av plast, dock en högkvalitativ glasfiberförstärkt variant som känns mycket solid. Undantag är b la meshgrillen som omger elementen samt huvudbygeln, båda i aluminium. Bygeln brukade vara snyggt lasergraverad med orden ”Made in Germany” men nu istället med ”Made in Ireland” då Sennheiser flyttat produktionen till fabrikerna där. Plast till trots återfinns ingenting som knakar eller överhuvudtaget känns smäckigt.

Designmässigt skäms inte lurarna ett endaste dugg för att visa upp sig som ett tyskt, matematiskt ingenjörsmästerverk. Jag har alltid tyckt att de ser asballa ut och i synnerhet S-modellen, som är mattsvart istället för tidigare silver.

Öronkåporna torde ge gott om utrymme även för de väldigaste av öron och trots minimal vaddering (i vad som känns som mikrofiber-material) sitter lurarna mycket skönt på skallen när du väl vant dig vid storleken. Det enda som hindrar dem från att bara ’försvinna’ efter en stund är att jag önskar det vart lite mer vaddering precis under huvudbygeln. Jag hör till gruppen som är känslig för tryckpunkter ovanpå hjässan och det har alltid varit lite av ett problem för mig med HD 800 (och även 600-serien), jag måste positionera om dem ibland om jag sitter upprätt flera timmar i sträck.

Det där med förstärkare...

Rent elektromekaniskt är HD 800 S inte svårare att driva än sina småsyskon i 600-serien och kräver inget kärnkraftverk till hörlursförstärkare som somliga magnetostatiska alternativ t ex Hifiman Susvara och Audeze LCD-4. Med en impedans på 300 ohm kommer däremot de flesta mobila enheter att ha svårt att nå tillfredsställande volymnivåer - speciellt om du vill använda EQ för att t ex boosta upp basen och kompensera därefter med digital gain för att inte klippa signalen.

Min Macbook Pro M1 Max med sitt uppgraderade hörlurssteg driver lurarna helt okej när jag väljer full strömutmatning i MIDI-inställningarna men let’s face it, med såhär fina lurar bör (ska!) du ha en trevlig förstärkare och D/A-omvandlare i premiumskiktet. Jag har primärt utvärderat lurarna balanserat ur Sennheisers egna HDV-820 som du kan läsa mer detaljer om i mitt tidigare test av HD 660S2, men jag hade personligen kört på RME ADI-2 FS för stationärt bruk.

Vill du ha en batteridriven lösning för smidig användning med laptop eller USB-C ut från iPad hade jag kikat närmare på Chord Mojo 2, men glöm HD 800 S för alla sorters portabelt bruk. Om inte storleken är anledning nog isolerar inte den helöppna designen överhuvudtaget vilket följaktligen också utesluter 800 S för musikinspelning. De torde dock utgöra ett förträffligt bra verktyg för mixning & mastering. Vilket leder oss in på…

Ljudkvalitet Del 1

Håll i hatten för här kommer bomben; jag är inte överförtjust i HD 800(S) så som de låter ur kartong och hade valt både HD 600/650 och 560S istället, både för HiFi-lyssning och studiobruk.

WTF, tänker du nu? Men så är det. I sitt originalutförande är 800 avgjort mindre neutrala och balanserade än HD 600, med fundamentalt samma underbara mellanregister i centrum men med tunnare bas och en diskant som i sina nedre regioner först upplevs lite dämpad för att sedan sticka upp åt motsatt håll. Det ger en lite överdriven framtoning och ljushet till högfrekventa detaljer b la ”s”-ljud, virveltrummor och fioler. Sammanhållningen blir lidande och röster låter mer distanserade och inte lika fullständiga och väldefinierade som i 600/650. Det skall sägas att S-modellen är klart mer raffinerad på detta område än originalet, men problematiken kvarstår ändå delvis.

Genom åren har somliga audiofiler vinklat detta till att lurarna bara är ”brutalt avslöjande” och beroende av kringutrustning med diverse magiska helande egenskaper som får de kräsna lurarna att prestera optimalt (vilket sammanträffande att dessa tenderar vara varma och gosiga rörförstärkare med relativt hög harmonisk förvrängning…). Nog är HiFi - speciellt på den här nivån - mycket subjektivt men nej, HD 800 S är ingen mystisk gåta som behöver knäckas, frekvensomfånget är helt enkelt bara inkorrekt.

Ignorerar vi den aspekten för ett ögonblick och fokuserar på lurarnas tekniska egenskaper är det omedelbart tydligt vilket drastiskt övertag lurarna har i upplösning jämfört med 600/650 och HD 660S2. Det blir ännu mer uppenbart när man byter tillbaka efter några timmar och de redan detaljerade 660S2 helt enkelt låter grumligt i jämförelse. När hjärnan vant sig vid lurarna och man byter från låt till låt sitter man närmast fascinerad över hur många fler nyanser som kommer fram i inspelningen. Från texturen hos sångarens läppar, till luften mellan instrumenten och skillnaden i rymd och storlek mellan olika inspelningar i olika miljöer.

Det är just utsträckningen av lurarnas oerhörda tekniska förmåga som drivit fram diskussion efter diskussion bland audiofiler hur de bäst ska tämjas, kompenseras och kompletteras för att få visa vad de kan utan att distraherande tonavvikelser kommer i vägen.

Sonarworks SoundID Reference

Välkommen in i ringen, Sonarworks SoundID Reference.

Förtydligas skall att jag inte har någon relation till Sonarworks överhuvudtaget så det finns inget incitament bakom att promota tjänsten. Det råkar bara vara det absolut bästa, snabbaste och mest intuitiva sättet jag stött på vad gäller att korrigera de flesta hörlurar och sedan typ aldrig behöva tänka på det igen.

Sonarworks är ett plugin i första hand riktat till musikproducenter som erhåller ett intuitivt gränssnitt med b la en professionell parametrisk equaliser samt en databas full av kompensationskurvor för väldigt många populära premiumhörlurar (över 400 st) - däribland HD 800 S. Syftet är att du ska få en så jämn och enhetlig översättning som möjligt mellan dina olika hörlurar och högtalare när du mixar musik. Men det fungerar lika fantastiskt i bakgrunden om du streamar musik från Tidal, Qobuz eller - som jag gör - Roon. Några klick och du har en färdig korrektur baserat på befintliga/välrenommerade standarder både för traditionell 2-kanalsuppspelning och Dolby Atmos och du kan såklart även gå vidare till att experimentera/göra egna justeringar. Andra plugins eller Roons högkvalitativa inbyggda EQ kallad ”MUSE” finns naturligtvis också att tillgå, men de är inte 'plug & play’ på samma sätt.

För att ge min take i EQ vs no EQ-debatten; man kan absolut argumentera för att ett par hörlurar för 18000 spänn inte ska behöva justeras och jag kan till viss del instämma. Å andra sidan har jag i ärlighetens namn aldrig hört ett enda par icke-digitala hörlurar som jag inte mer eller mindre kunnat förbättra med lite EQ. Och varenda trådlösa hörlur och billjudsystem använder DSP (digital signalbehandling) för att på olika sätt optimera ljudet.

T om studioreferensmonitorer som t ex Genelec ”The Ones” bygger delvis på integreringen av digital rums- & faskorrigering för att förädla återgivningen och prestera sitt yppersta i utrymmet de står placerade i. Och om några av världens främsta tillverkare och musikproducenter använder DSP för sina högtalare (för att inte tala om mixar och mastrar sin musik digitalt i 99,9% av fallen), varför torde inte EQ vara ett självklart verktyg även på mottagarsidan för att snabbt och enkelt säkerställa att artisternas hårda arbete översätts så naturtroget som möjligt? För att inte tala om ge dig själv en maximalt tillfredsställande lyssnarupplevelse?

Ljudkvalitet Del 2: EQ-triumfen

Med korrekturen på plats visar sig HD 800 S som en av världens allra främsta och mest spektakulära hörlurar. Sångröster blommar nu ut i all sin prakt - lika underbart väldefinierade och naturliga som i HD 600 bara med en helt annan transparens (man kan för skojs skull dra 4K HDR vs 1080p-parallellen). Basen är förvisso inte lika bråddjup som i t ex Audeze MM-500 men den är solid, precis, tajt och - om inspelningen kräver det - storslagen. Och diskanten får mig nästan tårögd; med en närmast gränslös upplösning av övertonerna samtidigt som den är helt silkeslen och nu perfekt integrerad. Välgjorda pianoinspelningar med 800 S är ren och skär njutning.

Och ljudbilden, ljudbilden! Den är sagolik, lurarnas erkända triumfkort. Jag har fortfarande inte hört några andra alternativ oavsett hur kostsamma som projicerar musik riktigt så som HD 800-lurarna gör (både före och efter EQ). Inte nog med att vidden och djupet i ljudåtergivningen är något alldeles extra; det förhöjer hela upplevelsen flera steg när du kan sluta ögonen (med eller utan ett favoritvin till hands) medan 2-kanalsmusik blir en nästan tredimensionell upplevelse och du försvinner in i lager på lager av information inom ditt alldeles egna, sfäriska musikaliska mikroskop.

T om mina maffiga, koaxiala Genelec 8361A - en av marknadens främsta referensmonitorer för studiobruk - får vackert buga inför den triumf som är HD 800 S när det kommer till absolut upplösning och transparens. På tal om highend-högtalare utgör HD 800 S vidöppna och holografiska ljudbild ett ypperligt alternativ till just sådana för den med platsbrist, gnälliga grannar eller som helt enkelt inte kan/vill budgetera för både högtalare och akustisk rumsbehandling (ett absolut krav). Och i en ambitiös studiomiljö är lurar som HD 800 S ett närmast obligatoriskt komplement under mix- & masteringstadiet för att koppla bort all rumspåverkan och blotta varenda mikrodetalj i inspelningen.

Slutsats

Därmed sätter vi punkt för denna lilla återförening med hörlurarna som ju faktiskt startade mitt HiFi-intresse. Jag kommer att ge HD 800 S min varmaste rekommendation, förutsatt att du är okej både utifrån praktisk och principiell synvinkel att spela genom en equaliser.

Det finns lurar som gräver ännu djupare och går att pressa hårdare i lågbasen, t ex utmärkta Audeze MM-500. Och det finns lurar som åtminstone subjektivt är ännu mer detaljerade, t ex STAX toppmodeller samt Focal Utopia. Men att lyssna på en FR-korrigerad HD 800 S är ändå något alldeles extra särskilt för priset, som må ha gått upp med några tusenlappar sedan 2015 men fortfarande - faktiskt - får anses väldigt överkomligt jämfört med somliga av de mer absurda alternativen som ligger uppåt 40-60 000 SEK.

Ljudbilden HD 800 S målar upp är grandios, ultra-precis men silkeslen, smått beroendeframkallande och bjuder in till timmar av att upptäcka och studera musikens alla lager, färger och mikronyanser. Om inspelningen då råkar vara av förstklassig kaliber kan det vara en mycket emotionell och belönande upplevelse.

En komplicerad kärleksaffär må så vara, men icke desto mindre ljuv. Det är nog hög tid att beställa ett nytt par till mig själv…